|
|
 |
TE
|
GUDADRYCKEN: Konsten att laga te har sitt ursprung i Kina. Sägnen berättar att teets ¨uppfinnare¨ var kejsaren Shen Nung, kallad ¨den gudomliga läkaren¨. Shen Nung ska ha bryggt historiens första kopp te redan år 2735 f.kr. Andra sägner framhåller buddistmunken Dharuma ¨den vite Buddha¨ som teets upphovsman. Dharuma satt en gång i en av sina årslånga meditationer. Plötsligt kände han en oemotståndlig dåsighet. Han skar då av sina ögonlock och kastade dem på marken. Där de fallit växte en planta upp, på vars blad man kunde laga en dryck som jagade bort sömnen. En annan uppgift föreslår att teet tillkom på 500-talet f.kr. Te nämns t.ex. av Konfutse år 550 f.kr. Med säkerhet vet vi att te varit känt i Kina i åtminstone 2000 år - även om själva tebusken antas komma från Nordindien. Kineserna var också först med att skapa en speciell tekultur. Den första boken om konsten att laga och dricka te skrevs av Luh-yu år 780. Denna, det förfinade tedrickandets verkliga klassiker finns nu i London Library. Från Kina spreds bruket till Japan ( år 805 ), Indien och Indonesien. Araberna började laga te någon gång under 900-talet. Te dracks från början utan socker och andra tillsatser och ansågs länge som ett universalmedel. Te har alltid betraktats med vördnad och kring tedrickande har skapats många ritualer. Te är bortsett från vatten, världens mest utbredda dryck. Teet är för kineserna en symbol för jordisk renhet. När teet bryggs på kinavis anses den andra koppen vara den bästa. I Japan dricks te nästan alltid till maten. I Ryssland har man speciella tekök, samovarer. I Australien bryggs det starkaste teet, men Irland ligger inte långt efter. Araberna är kända för sitt mynta-te som dricks i glas. Och Holländarna använder i regel inte mjölk i sitt te, men smaksätter det ibland med lite saffran eller persikoblad. Sist men inte minst känner du säkert till engelsmännens Five O´Clock Tea, en stunds avkoppling och samvaro över en kopp nybryggt te. Skilda länder - skilda seder kring det uppskattade teet. Te känner inga gränser i form av ras eller religion. Tvärtom är det för många ett nödvändigt inslag i kosten. Te dricks som varm eller kall dryck i varje hörn av världen! Det var Carl von Linné som gav tebusken sitt latinska namn som accepterades världen över: Thea Sinensis. Han gjorde också otaliga försök att ta hem och plantera teplantor, men misslyckades. |
Lite svensk tehistoria
Två av de goda krafter som hjälpte till att etablera tedrickandet i Sverige en gång i tiden var det svenska Ostindiska Kompaniet och Carl von Linné. Ostindiska Kompaniet levde med tidsbegränsade tillstånd och man räknade med så kallade oktrojperioder om 15-20 år under tiden 1732-1806. Man hann med 132 expeditioner varav åtta ledde till förlisningar eller strandningar. År 1745 förliste till exempel ¨Götheborg¨ framför Älvsborgs fästning i inloppet till Göteborgs hamn. De fartyg som gick under försvann i regel med både last och manskap i havets djup. Det märks på fartygens namn att man fäste stor vikt vid denna handel med fjärran land. De döptes till ¨Kungahuset¨, ¨Tre Kronor¨, ¨Riddarhuset¨ och dylikt. I regel byggdes fartygen på olika varv i Sverige, och inte minst skeppkonstruktören af Chapman i Karlskrona svarade för en utveckling av byggnadstekniken. Storleken låg mellan 162-542 läster och fartygen kunde bära 25-30 kanoner. Besättningen på de svenska fartygen kunde uppgå till 150 man, men ofta ¨trimmades¨ besättningen genom rationalisering till halva antalet. År 1685 kom den första televeransen till Sverige och Göteborg som vid den tiden var en verklig europeisk storstad. Köpmännen Jacob Utfall och Gerhard Brann-Johan betalade då tull för kinesiskt te som kommit via Hamburg och Amsterdam och skeppades via Batavia.
Men det var från början inte lätt att få spridning av teet accepterat. Import av te och kaffe innebar att värdefull valuta togs i anspråk - bland andra Carl von Linné såg importen som ett blödande sår där valutan rann bort i ett ymnigt flöde. År 1747 kom en förordning som syftade till hejda lystnaden efter te, kaffe samt andra utländska varor som socker, vin, tobak och utländska frukter. Förordningen innebar att varje hushåll skulle beläggas med en säskild avgift för att få dricka till exempel te. Den som trotsade myndigheterna och underlät att anmäla sig att betala konsumtionsavgift, straffades med 100 daler s.m. i böter och miste dessutom ¨käril och koppar¨. Förbuden blev dock nästan utan verkan. Varorna försvann ur tullverkets längder men genom en omfattande smuggling var de ändå lättillgängliga. Resultat av 1747 års förordning och sedermera 1756 års införselförbud blev att den officiella införseln - med betald tull - sjönk kraftigt och därmed statskassans inkomster. Missnöjet var stort överallt, utom bland smugglarna. Te och kaffe och tobak hade på kort tid blivit nödvändighetsartiklar för en stor del av den svenska befolkningen. Försöken att skapa surrogat uppskattades föga, inte ens när de välmenade patriotiska uppmaningarna kläddes i poetisk dräkt, som till exempel i följande visa från förbudstiden: ¨För te kan drickas ärenpris och barkat trä av torra enen. Det rensar kroppen, styrker benen och föder magen på allt vis. Spätt björkelöv för kaffe duger, när bladen doppas uti vört; och utom givs mången ört, därav som bin man honung suger¨. Restriktionen blev ett misslyckande och slopades snart. Uner påföljande riksdag genomdrev ständerna att förbudet upphävdes vad avsåg kaffe, te, vin, sydfrukter och en del andra artiklar. Den kungliga förordningen om detta utgavs 1761. Och därmed blev det fritt fram för spridning av te i landet.
Källa: STORA TEBOKEN AV OTTO WIGARDT
|
|
SÅ HÄR FRAMSTÄLLS DITT TE
Te är en odlingsväxt som växer i sur jord på höjder alltifrån havsytans nivå ända upp till 2500 meter över havet. Växten är grön året om, och låter man den växa kan den bli ända upp till 30 meter hög. I områden på högre höjd blir busken mindre och växer långsammare, men kvaliteten på teet blir högre. Smaken på teet ändras ständigt på grund av olika klimat och temperaturförhållanden. Teet odlas och framställs på teplantagen och nyplockade färska gröna blad kommer till fabriken dagligen.
PLOCKNING: En teplockerska eller en teplockare kan skörda i genomsnitt 35 kg färska teblad per dag, vilket slutligen ger ca 8 kg färdigt te. Plockningen sker varje morgon. Man plockar busken var 5-10:e dag beroende på vilken höjd över havet busken växer på. Det man tar tillvara är de två översta bladen samt det nya skottet. Detta kallar man "Two leaves and a bud". En tebuske ger omkring 70 kg färdigt te per år. I en del områden är teodlingen säsongsbetonad medan man i andra onråden kan skörda hela året.
|
UPPSAMLING: Plockaren
fyller sin stora korg och bär den på ryggen till ett uppsamlingsställe där bladen
vägs och kontrolleras. Sedan transporteras bladen i säckar ner till plantagens fabriker. NEDVISSNING: Bladen sprids ut på galler i betongtråg för att vissna. Där får de ligga under ca 24 timmar för att fuktigheten i bladen ska minska och för att de ska bli mjuka. Det är viktigt att bladen är i perfekt kondition inför nästa viktiga moment - rullning. RULLNING: Nu förs de vissnande bladen genom rullningsmaskin eller skärs sönder. Syftet är att krossa bladcellerna och frigöra de safter cellerna innehåller samt de enzymer som ger teet dess karaktäristiska smak. Under denna process får bladpartiklarna slutligen den storlek och form som tillverkaren vill att de ska ha. Men de är fortfarande gröna och fuktiga när de ska genomgå nästa fas - fermentering. FERMENTERING: (jäsning) De fuktiga krossade bladen sprids nu ut på glas eller cementbord i speciella svala och fuktiga rum. På 1-3 timmar oxiderar bladens cellsafter med luftens syre och bladen får sin bruna färg och sin arom. När processen avbryts, genom torkning, har tetillverkaren ingen möjlighet längre att förändra teets kvalitet. Men eftersom bladen fortfarande är lite fuktiga, måste de torkas. TORKNING: Efter fermentering torkas bladen genom att de går på rullband genom en het ugn ca 30 minuter. Bladen får nu den mörkbruna eller svarta färg som vi konsumenter är vana vid. SORTERING: Vid den näst sista fasen storlekssorterar man teet. Tebladen passerar över olika siktar och samlas sedan upp i skilda behållare efter storlek. Nu återstår endast packningen. |
PACKNING: Teet packas vanligen i telådor av plywood som är förstärkta med metallband och invändigt fodrade med aluminium. Detta förhindrar att teet tar upp smak under transporten till teauktioner och tehandlare över hela världen. Telådan vibrerar under packningen för att teet ska packas ihop. Den innehåller beroende på storleken på tebladen mellan 40-50 kg och stämplas på fabriken med nödvändig information t.ex. plantagens namn, teets storleksgrad, brutto- och nettovikt, destination och transporterande båts namn.
Källa: Svenska Terådet
